Juldeppig
Julen, mer känd som glädjens tid. (Yeah right?!)
Julen, när man ska ge och inte ta. (jag ger alltid mer än jag själv har råd med, både fysiskt och psykiskt)
Julen, när alla bryr sig. (om att handla meningslösa julklappar och äta god mat ja..)
Jag har aldrig riktigt tänkt på de som nu men julen är egentligen en dyster tid. Att inte alla människor ser hur dumma dom blir när dom slösar bort deras hårt ihop sparade pengar för julklappar. Människorna blir så glada när dom ger bort saker men dom ser inte dom få människor som varken kan ge eller få. Dom ser inte dom människor som mår dåligt innerst inne, eller dom människor som egentligen bara vill dö. Ja, tro de eller ej så är ju årets "gladaste" tid även den tiden då flest människor i begår självmord. Förstår mig på dom. Även fast man är omringad av människor så känns de ändå som att man står där helt själv. På senare tid har jag insett mitt misstag, jag är för snäll. Jag låter andra människor manipulera mig och utnyttja mig. Hur kan jag vara så dum, att jag inte ens ser vilka som är mina riktiga vänner eller vilka som bara utnyttjar mig. Jag börjar tvivla på mig själv, på mitt liv, på min omgivning. Har inte vågat mig ut ut mitt rum på några dagar nu. Mina föräldrar skäller bara på mig så fort jag kliver utanför dörren. Jag är ju så misslyckad, så dum. Jag va ju bara ett misstag ändå. I hela mitt liv har jag blivit nedtryckt i skoskaften av min omgivning. Mobbad nästintill hela grundskolan, på gymnasiet blev de lite bättre men inte nog bra.
Jag lägger mig i sängen på kvällen. Ligger i fosterställning, med täcket draget över huvudet. Tårarna rinner ner på lakanen. Jag tänker på mina föräldrar, som jag osäkert nog tror älskar mig. Jag tänker på mina vänner. Som jag mot förmodan tror jag har. Jag tänker på hur jag en dag bara ska sätta mig bakom ratten på bilen. Känna på ratten, starta stereon och höja volymen på favoritlåten. Sen bara gasa mig så långt bort jag kan från allt. Känna bilen kränga i kurvorna. Känna hur man ligger på gränsen, känna G-krafterna ta tag i dig och trycka dig mot ryggstödet. Jag vill se hur hastighetsmätaren letar sig mot högre mål innan bilen och jag ger med oss. Jag höjer musiken mer, jag blundar och släpper ratten. Jag åker ner i diket, bilen voltar och blir ett vrak. Jag ligger livlös i bilen som en docka. Jag blir fri.
Den dagen kommer nog aldrig komma. Jag är för feg för självmord. Allt jag vill är att känna mig uppskattad, älskad. Min största önskan dom senaste jularna. Förmodligen min sista önskan också! Det svåraste målet jag har att uppnå i mitt liv måste vara känskan att känna sig uppskattad. Känslan av att nån älskar en.
Ju mer jag tänker på de ju mer vill jag bara ge upp. lika bra att sova.
\\ Dennis
Julen, när man ska ge och inte ta. (jag ger alltid mer än jag själv har råd med, både fysiskt och psykiskt)
Julen, när alla bryr sig. (om att handla meningslösa julklappar och äta god mat ja..)
Jag har aldrig riktigt tänkt på de som nu men julen är egentligen en dyster tid. Att inte alla människor ser hur dumma dom blir när dom slösar bort deras hårt ihop sparade pengar för julklappar. Människorna blir så glada när dom ger bort saker men dom ser inte dom få människor som varken kan ge eller få. Dom ser inte dom människor som mår dåligt innerst inne, eller dom människor som egentligen bara vill dö. Ja, tro de eller ej så är ju årets "gladaste" tid även den tiden då flest människor i begår självmord. Förstår mig på dom. Även fast man är omringad av människor så känns de ändå som att man står där helt själv. På senare tid har jag insett mitt misstag, jag är för snäll. Jag låter andra människor manipulera mig och utnyttja mig. Hur kan jag vara så dum, att jag inte ens ser vilka som är mina riktiga vänner eller vilka som bara utnyttjar mig. Jag börjar tvivla på mig själv, på mitt liv, på min omgivning. Har inte vågat mig ut ut mitt rum på några dagar nu. Mina föräldrar skäller bara på mig så fort jag kliver utanför dörren. Jag är ju så misslyckad, så dum. Jag va ju bara ett misstag ändå. I hela mitt liv har jag blivit nedtryckt i skoskaften av min omgivning. Mobbad nästintill hela grundskolan, på gymnasiet blev de lite bättre men inte nog bra.
Jag lägger mig i sängen på kvällen. Ligger i fosterställning, med täcket draget över huvudet. Tårarna rinner ner på lakanen. Jag tänker på mina föräldrar, som jag osäkert nog tror älskar mig. Jag tänker på mina vänner. Som jag mot förmodan tror jag har. Jag tänker på hur jag en dag bara ska sätta mig bakom ratten på bilen. Känna på ratten, starta stereon och höja volymen på favoritlåten. Sen bara gasa mig så långt bort jag kan från allt. Känna bilen kränga i kurvorna. Känna hur man ligger på gränsen, känna G-krafterna ta tag i dig och trycka dig mot ryggstödet. Jag vill se hur hastighetsmätaren letar sig mot högre mål innan bilen och jag ger med oss. Jag höjer musiken mer, jag blundar och släpper ratten. Jag åker ner i diket, bilen voltar och blir ett vrak. Jag ligger livlös i bilen som en docka. Jag blir fri.
Den dagen kommer nog aldrig komma. Jag är för feg för självmord. Allt jag vill är att känna mig uppskattad, älskad. Min största önskan dom senaste jularna. Förmodligen min sista önskan också! Det svåraste målet jag har att uppnå i mitt liv måste vara känskan att känna sig uppskattad. Känslan av att nån älskar en.
Ju mer jag tänker på de ju mer vill jag bara ge upp. lika bra att sova.
\\ Dennis
Livet på ett lan!
Livet på ett lan är ganska sämst... man somnar och blir väkt av att nån häller kaviar på en. Man tänker ut en hämd men orkar inte utföra den... undra om man ska sova ist... -.-'
annars så flyter väll livet på.. har fått mina tröjor nu! yeeey...!!
De enda i mitt liv som inte går som jag vill är kärleken och sexlivet, men orkar bry sig om de när man endå bara bli besviken i slutändan...?
Jag ska leva tills jag blir 20 köpa på systemet... se hur de går då och efter de så får jag väl se. Är de åt helvete efter de så lägger man väll bara ner de helt och lever ensam resten av livet... är ju itne så svårt! finns ju andra som klarat de så... :)
annars så flyter väll livet på.. har fått mina tröjor nu! yeeey...!!
De enda i mitt liv som inte går som jag vill är kärleken och sexlivet, men orkar bry sig om de när man endå bara bli besviken i slutändan...?
Jag ska leva tills jag blir 20 köpa på systemet... se hur de går då och efter de så får jag väl se. Är de åt helvete efter de så lägger man väll bara ner de helt och lever ensam resten av livet... är ju itne så svårt! finns ju andra som klarat de så... :)
omg! lan! lolz!!
kl är 06:01 just nu och jag har varit uppe länge nu! jag vägrar somna innan haugen för han har nån evil plan för mig!
I övrigt är snart mina jolt slut... och de sög ju!
även att de va månader sen jag skrev sist... summering på mitt liv = Fortfarande singel, inte kört ihjäl mig som de va tänkt... och fortfarande utan arbete! De första sög ju mest av dom, men orkar helt ärligti nte bry mig längre. ORKA helt enkelt!
ska nog spela lite wow och hålla mig vaken nu tror jag. Är less på livet i allmänhet när jag är trött... märks de?
I övrigt är snart mina jolt slut... och de sög ju!
även att de va månader sen jag skrev sist... summering på mitt liv = Fortfarande singel, inte kört ihjäl mig som de va tänkt... och fortfarande utan arbete! De första sög ju mest av dom, men orkar helt ärligti nte bry mig längre. ORKA helt enkelt!
ska nog spela lite wow och hålla mig vaken nu tror jag. Är less på livet i allmänhet när jag är trött... märks de?
botten is nådd och lite till....
jag brukar inte skriva blogg så ofta men de har blivit mycke dom senaste veckorna... även fast jag tagit bort nästan alla inlägg så känns de skönt att skriva av sig för stunden. Jag börjar bli less livet... vet inte varför men på nått sätt känns de som att jag bara sjunker lägre och lägre... typ som glocalnets priser fast mycke värre! Livet är ingen lek de vet jag redan. De har jag vetat hela livet faktiskt. Men senaste tiden har livet varit så svårt för mig, min mamma har KOL och kommer leva max 2 år till enligt läkaren. Jag är ensam, knappt vänner att vara med och ännu mindre nån att älska. Inget jobb = inga pengar så jag är jättefattig också. jag fattar bara inte varför jag ALDRIG kan lyckas med nått i mitt liv, jag försöker så hårt men endå så går de alltid åt helvete...
Sen tror nästan alla mina bekanta att jag kommer köraihjäl mig i vinter, men ingen bryr sig om att säga åt mig att jag ska köra försiktigt eller så. Helt ärligt så ska jag köpa mina föräldrar ett paket kondomer och säga åt dom att annvända såna i fortsättningen istället för att få misslyckade oälskade barn som mig.
ensam dennis känner för att göra som folk vill och köra ihjäl sig i vinter... ingen kommer ju fatta att de va meningen. alla kommer tro att de va en olycka och då kan dom ju sörja mig för de då. eller?
Sen tror nästan alla mina bekanta att jag kommer köraihjäl mig i vinter, men ingen bryr sig om att säga åt mig att jag ska köra försiktigt eller så. Helt ärligt så ska jag köpa mina föräldrar ett paket kondomer och säga åt dom att annvända såna i fortsättningen istället för att få misslyckade oälskade barn som mig.
ensam dennis känner för att göra som folk vill och köra ihjäl sig i vinter... ingen kommer ju fatta att de va meningen. alla kommer tro att de va en olycka och då kan dom ju sörja mig för de då. eller?
Fylleskit!
De är när jag lägger mig ner i sängen och funderar som jag summerar mitt liv till en enda grej, alkohol. Mina föräldrar söp och hade sex utan kondom midsommaren 1989. Så redan innan jag föddes va jag ett tecken på vad fylla och sex kan bli. Mina föräldrar har supit och varit alkolister så länge jag kan minnas och vi har alltid haft problem med ekonomin och sånt bara därför. Ingen vill ju ha en på jobbet som är alkolist så mina föräldrar får ofta sparken eller så dricker dom för mycke och helt enkelt skippar jobbet. Min pappar har slagit mamma för han har varit full och han har även varit på mig. Men jag fick nog av han i midsommras så jag slog ut en tand på han och gav han en bula och en blåtira.
I hela mitt liv har min pappa aldrig sagt att han är stolt över mig eller ens sagt att han gillar mig. Min mamma brukar säga att hon älskar mig men jag vet inte om de är nått jag ska tro på längre eller om de bara är för att hon vill att jag ska må bättre. De senaste 2-3 åren har jag kämpat så hårt för att vara lycklig med mitt liv men för varje andetag man kämpar kommer ett nederlag känns de som. Jag har många gånger funderat på att bara ge upp men de måste ju finnas nått syfte med mitt liv. Om jag inte hittar de syftet snart så vet jag inte om de kanske är dags att bara ta de en dag i taget och skita i allt, bara överleva.
Tillbaka till spriten då så igår söp jag inte direkt men många av mina vänner och bekanta gjorde de... Jag tjänstgjorde som chaffis som vanligt. Jag är aldeless för snäll som vanligt och lovar bort skjuts hit och dit och de slutar oftast med att jag står där som ett fån med lite bensin och en sur pappa för han ska ha bilen då direkt efter och de är lite bensin. Jag har sökt ett flertal jobb senaste tiden men inte ett enda vill ha mig. Inte ens ett enda jobb vill att jag ska på intervju hos dom. Redan där känner jag mig som ett misstag.
Men till min summering så har jag nu insett att jag föddessom ett fyllemisstag, och jag kommer förmodligen dö som ett.
Livet blir vad man gör de till brukar folk säga... men jag tror att livet är bestämt i samband med födsel. Som att man får en stämpel i pannan där de står "misslyckad" eller "lyckad". En sak mina vänner har lärt mig i alla fall är att välkommna döden som nått bra, nått befriande.
I hela mitt liv har min pappa aldrig sagt att han är stolt över mig eller ens sagt att han gillar mig. Min mamma brukar säga att hon älskar mig men jag vet inte om de är nått jag ska tro på längre eller om de bara är för att hon vill att jag ska må bättre. De senaste 2-3 åren har jag kämpat så hårt för att vara lycklig med mitt liv men för varje andetag man kämpar kommer ett nederlag känns de som. Jag har många gånger funderat på att bara ge upp men de måste ju finnas nått syfte med mitt liv. Om jag inte hittar de syftet snart så vet jag inte om de kanske är dags att bara ta de en dag i taget och skita i allt, bara överleva.
Tillbaka till spriten då så igår söp jag inte direkt men många av mina vänner och bekanta gjorde de... Jag tjänstgjorde som chaffis som vanligt. Jag är aldeless för snäll som vanligt och lovar bort skjuts hit och dit och de slutar oftast med att jag står där som ett fån med lite bensin och en sur pappa för han ska ha bilen då direkt efter och de är lite bensin. Jag har sökt ett flertal jobb senaste tiden men inte ett enda vill ha mig. Inte ens ett enda jobb vill att jag ska på intervju hos dom. Redan där känner jag mig som ett misstag.
Men till min summering så har jag nu insett att jag föddessom ett fyllemisstag, och jag kommer förmodligen dö som ett.
Livet blir vad man gör de till brukar folk säga... men jag tror att livet är bestämt i samband med födsel. Som att man får en stämpel i pannan där de står "misslyckad" eller "lyckad". En sak mina vänner har lärt mig i alla fall är att välkommna döden som nått bra, nått befriande.
