Fylleskit!
De är när jag lägger mig ner i sängen och funderar som jag summerar mitt liv till en enda grej, alkohol. Mina föräldrar söp och hade sex utan kondom midsommaren 1989. Så redan innan jag föddes va jag ett tecken på vad fylla och sex kan bli. Mina föräldrar har supit och varit alkolister så länge jag kan minnas och vi har alltid haft problem med ekonomin och sånt bara därför. Ingen vill ju ha en på jobbet som är alkolist så mina föräldrar får ofta sparken eller så dricker dom för mycke och helt enkelt skippar jobbet. Min pappar har slagit mamma för han har varit full och han har även varit på mig. Men jag fick nog av han i midsommras så jag slog ut en tand på han och gav han en bula och en blåtira.
I hela mitt liv har min pappa aldrig sagt att han är stolt över mig eller ens sagt att han gillar mig. Min mamma brukar säga att hon älskar mig men jag vet inte om de är nått jag ska tro på längre eller om de bara är för att hon vill att jag ska må bättre. De senaste 2-3 åren har jag kämpat så hårt för att vara lycklig med mitt liv men för varje andetag man kämpar kommer ett nederlag känns de som. Jag har många gånger funderat på att bara ge upp men de måste ju finnas nått syfte med mitt liv. Om jag inte hittar de syftet snart så vet jag inte om de kanske är dags att bara ta de en dag i taget och skita i allt, bara överleva.
Tillbaka till spriten då så igår söp jag inte direkt men många av mina vänner och bekanta gjorde de... Jag tjänstgjorde som chaffis som vanligt. Jag är aldeless för snäll som vanligt och lovar bort skjuts hit och dit och de slutar oftast med att jag står där som ett fån med lite bensin och en sur pappa för han ska ha bilen då direkt efter och de är lite bensin. Jag har sökt ett flertal jobb senaste tiden men inte ett enda vill ha mig. Inte ens ett enda jobb vill att jag ska på intervju hos dom. Redan där känner jag mig som ett misstag.
Men till min summering så har jag nu insett att jag föddessom ett fyllemisstag, och jag kommer förmodligen dö som ett.
Livet blir vad man gör de till brukar folk säga... men jag tror att livet är bestämt i samband med födsel. Som att man får en stämpel i pannan där de står "misslyckad" eller "lyckad". En sak mina vänner har lärt mig i alla fall är att välkommna döden som nått bra, nått befriande.
I hela mitt liv har min pappa aldrig sagt att han är stolt över mig eller ens sagt att han gillar mig. Min mamma brukar säga att hon älskar mig men jag vet inte om de är nått jag ska tro på längre eller om de bara är för att hon vill att jag ska må bättre. De senaste 2-3 åren har jag kämpat så hårt för att vara lycklig med mitt liv men för varje andetag man kämpar kommer ett nederlag känns de som. Jag har många gånger funderat på att bara ge upp men de måste ju finnas nått syfte med mitt liv. Om jag inte hittar de syftet snart så vet jag inte om de kanske är dags att bara ta de en dag i taget och skita i allt, bara överleva.
Tillbaka till spriten då så igår söp jag inte direkt men många av mina vänner och bekanta gjorde de... Jag tjänstgjorde som chaffis som vanligt. Jag är aldeless för snäll som vanligt och lovar bort skjuts hit och dit och de slutar oftast med att jag står där som ett fån med lite bensin och en sur pappa för han ska ha bilen då direkt efter och de är lite bensin. Jag har sökt ett flertal jobb senaste tiden men inte ett enda vill ha mig. Inte ens ett enda jobb vill att jag ska på intervju hos dom. Redan där känner jag mig som ett misstag.
Men till min summering så har jag nu insett att jag föddessom ett fyllemisstag, och jag kommer förmodligen dö som ett.
Livet blir vad man gör de till brukar folk säga... men jag tror att livet är bestämt i samband med födsel. Som att man får en stämpel i pannan där de står "misslyckad" eller "lyckad". En sak mina vänner har lärt mig i alla fall är att välkommna döden som nått bra, nått befriande.
Kommentarer
Postat av: Filip
Nejdu, försök inte, du ska träffa mig innan livet har bestämt sig hörru!!!!! Så är det bara!!!! =)
Trackback